Tiodans är sportdans (tävlingsdans) och sällskapsdans som består av tio olika danser. Tiodans delas in i standard (modernt) och latin med 5 danser i varje kategori.
Modern vals eller "långsam vals" utvecklades i England runt 1910 från antingen den österrikiska Ländler eller den amerikanska Boston - eller kanske från båda. Här har man dragit fördel av det jämfört med wienervals långsammare tempot (28-30 takter/minut) och lagt till ett antal figurer, inklusive synkoperade steg och eleganta vändningar.
Quickstep är i grunden en snabbare version av Slowfox och dansas till fyrtaktsmusik i ett tempo av 50-52 takter/minut. Det höga tempot har medfört att dansen har fått ett antal figurer som bygger på hopp, löpsteg och snabbt fotarbete. Kuriosum: quickstep är ursprunget till den "sociala foxtrot" som dansas som sällskapsdans över hela landet. Den amerikanske dansaren Arthur Murray lärde sig quickstep i England och skapade en enkel social dans genom att ta några typiska steg från quickstep och göra dem till grundsteg, samt sänka tempot.
Tango finns i många skepnader världen runt. Den tango som hör till standarddanserna kallas vanligen "internationell tango" eller "engelsk tango" och skiljer sig i många avseenden från den argentinska och den finska tangon. Ballroom-tango beskrivs som en "kattlik", intensiv och nästan agressiv dans. Den har sitt ursprung i den argentinska tangon som kom kring sekelskiftet, men fick sin nuvarande karaktär i Paris på 1930-talet då den införlivades med övriga ballroomdanser. Den dansas till fyrtaktsmusik i ett tempo av 31-33 takter/minut.
Slowfox eller (Slow) Foxtrot som den kallas internationellt, har mycket lite gemensamt med den populära sällskapsdans som i folkmun kallas "foxtrot". Dansen utvecklades i början av 1900-talet i Amerika och England. Slowfox är en mjukt glidande dans med långa steg och eleganta lutningar och lyft- och sänkrörelser. Slowfox dansas till fyrtaktsmusik i ett tempo av 28-30 takter/minut.
Wienervals utvecklades i Österrike under 1700-talet och kom till England 1812. Dansen stabiliserades som tävlingsdans under 1800-talet. Wienervals dansas till tretaktsmusik med 58-60 takter/minut, och har ett ganska begränsat antal figurer.
Cha cha cha kom till i England 1952 då dansläraren Pierre Margolie kom tillbaka från ett besök i Cuba. Han hade noterat vid sitt Cubabesök att rumba ibland dansades med några extra snabba steg, och introducerade denna variation som en egen dans. Dansens namn kommer med största säkerhet från det väldigt karaktäristiska chassésteg som dansas på det fjärde taktslaget i de flesta figurer. Cha cha cha är en rolig, flirtig dans som dansas till fyrtaktsmusik i 30-32 takter/minut.
Samba är en dans som utvecklades i Brasilien under senare halvan av 1800-talet, och som dök upp i USA i en tidig form vid sekelskiftet. Den fick en renässans på 1930-talet i England i form av carioca och spreds därifrån till USA. På 1950-talet fick dansen sin nuvarande form och den fastställdes som tävlingsdans 1956. Samban, som har sitt ursprung i ett antal olika danser med olika rytmik, kännetecknas av att olika danssteg i vissa fall dansas i olika rytm. Samba har även höjningar och sänkningar av kroppen på samma sätt som vals, och dessutom en väldigt typisk höftrörelse som görs ett halvslag före ettan i varje takt - the samba tic. Samba dansas till musik i ett tempo av 48-52 takter/minut.
Rumba utvecklades i Cuba under 1800-talet, och många av stegen från den tiden finns fortfarande kvar i dansen. Den kom till USA på 1930-talet. Dansens rytmik byggde på ett speciellt rytmiskt mönster hos de rytmpinnar som hörde till musiken. Mönstret sträcker sig över två takter, med slag på ettan, på ett halvslag före trean samt på fyran i den första takten, samt på tvåan och trean i den andra takten. Den amerikanska rumban dansades efter slagen i den första takten i det här mönstret.
När den engelske dansläraren Pierre Margolie besökte Havanna 1947 och upptäckte rumban, bestämde han sig för att använda slagen i takt två, men lägga till ett steg även på fjärde taktslaget, så stegen hamnade istället på slag två, tre och fyra i varje takt. Han tog med sig dansen tillbaka och den kom att formaliseras som tävlingsdans enligt det nya mönstret. Den här rytmiken och det lugna tempot på musiken (25-27 takter/minut) gör dansen till en väldigt sensuell, romantisk dans. Eller, som den beskrivs i filmen Shall we dance:
Jive är en swingdans som har vuxit fram tillsammans med jitterbug/lindy hop, boogie-woogie och många andra populära danser. Den påminner en smula om East Coast Swing och dansas till musik i fyrtakt, i ett tempo av 42-46 takter/minut.
Paso Doble är en tvåtaktsdans ("Paso doble" betyder "tvåsteg") som skall efterlikna rörelserna i tjurfäktning, med herren som tjurfäktare och damen som den röda capen. Den kommer från Spanien och blev populär i Paris på 1930-talet. Det är en energisk, livlig dans som dansas till marschmusik i ett tempo av 60-62 takter/minut.
Till swingdanserna hör bl a Lindy Hop, Swing, Boogie-Woogie, Rock´n Roll och bugg/dubbelbugg. Ibland förs även Jive till swingdanserna. Grunderna och musiken är I stort sett gemensam för alla swingdanser men tempot varierar liksom hållning och fotarbete.
Lindy Hop anses vara den första och därmed ursprungliga swingdansen som utvecklades under 1920- och 1930-talen i USA och inspirerades av dåtida musik. Dansen var från början en foxtrotliknande dans som efter influenser från en rad olika danser kom att utvecklas till LIndy Hop. Till Europa och Sverige kom Lindy Hop på 1940-talet och fick initialt namnet jitterbug.
Swing förekommer i två huvudvarianter; East Coast Swing (ECS) och West Coast Swing (WCS). Båda varianterna har sitt ursprung i den musik som växte fram i USA under 1920- och 1930-talen.
East Coast Swing (ECS) dansas till olika tempon. Swingen växte fram i USA på 1930-talet och kom till Europa på 1940-talet. ECS förekommer med respektive utan trippelsteg.
West Coast Swing (WCS) utvecklades på USA´s västkust på 1930-talet. Dansen praktiseras på relativt små ytor till långsam swingmusik. WCS anses betydligt svårare att föra och följa jämfört med ECS.
Boogie-Woogie (BW) ingår i swingdanserna och dansas till olika tempon. BW utvecklades i USA på 1930-talet och fick under 1950-talet även namnet Rock´n roll som formades i två riktningar. Den ena som behöll den ursprungliga karaktären benämns Boogie-Woogie och saknar akrobatiska inslag.
Rock´n Roll är den andra varianten av Boogie-Woogie som har akrobatiska inslag. Dansen utvecklades från 1950-talet och framåt med successivt ökad svårighetsgrad i akrobatiken.
Bugg är en svensk variant av de s k swingdanserna och anses ha sitt ursprung i Lindy Hop. Dansstilen växte fram under 1960-talet. Buggen förekommer numera i många lokala varianter. Bugg kan dansas till såväl långsam som snabb dansbandsmusik eller swingmusik. Buggen bygger på relativt enkla steg och snurrar. Det finns en internationell variant som benämns Hustle eller discoswing.
Dubbelbugg utvecklades i tävlingssammanhang på 1980-talet för att fånga upp de flickor som inte hade en tävlingspartner i Bugg.
3. Andra pardanser
Social foxtrot (foxtrot) är den vanligaste sällskapsdansen i Sverige. Den utvecklades ur s k one step i början på 1900-talet. Foxtrot kan dansas till såväl långsam som snabb fyrtaktsmusik och stilarna varierar. Oftast dansar man foxtrot till långsam dansbandsmusik. Stegen är enkla och bra att kunna som introduktion till andra danser.
Night Club Two Step (NCTS) är en relativt ny dansstil som lämpar sig bra på små dansytor. Stegen är enkla men kan varieras med olika sidsteg och snurrar. NCTS dansas till långsam fyrtaktsmusik.
Den argentinska tangon växte fram i Argentina-Uruguay under 1800-talets senare del och har sedan spridits ut över världen. Den ursprungliga tangon kännetecknas av en kompakt, intim hållning, improviserade stegkombinationer och medryckande, känslosam musik. Men den argentinska tangon har även gett upphov till olika tangostilar från början av 1900-talet. Dessa nya tangostilar har snappat upp drag från olika nationella danstraditioner. Från 1990-talet har den argentinska tangon varit mycket populär i Sverige.
Den amerikanska tangon utvecklades i USA från 1910-talet och är en musikmässigt glättigare tangovariant som till hållning och de mer strukturerade stegkombinationerna har mer gemensamt med den engelska (moderna) tävlingstangon än med argentinsk tango. Se Tango under Tiodans .
Den nordiska eller finska tangon har visserligen sitt ursprung i den argentinska tangon men liknar i hållning och stegkombinationer mer social foxtrot och modern tango. Den nordiska tangon utvecklades från 1910-talet och förekom i hela Norden fram till 1960-talet men minskade i popularitet utom i Finland och förknippas därmed numera med begreppet finsk tango.
Salsan har sitt ursprung i olika latinamerikanska danstraditioner särskilt från Cuba och Puerto Rico. Salsan fick sitt namn och sin karaktär i USA på 1970-talet och fick sitt genombrott i Sverige på 1990-talet. Som alla andra danser förekommer salsan idag i många varianter i olika delar av världen.
Förutom rena uppvisnings- och tävlingsfilmer (som ofta är både intressanta och vackra skådespel) så finns det ett antal spelfilmer vars handling kretsar kring tiodans. Här är ett urval:
Shall We ダンス? ("Shall we dansu?" - "Får jag lov?") är en film av den japanske regissören Suo Masayuki, som bygger på det sociala stigma som omger sällskapsdans i Japan. En uttråkad revisor blir nyfiken på ballroomdans när han ser en vacker kvinna stå och titta ut genom ett fönster på en dansskola, och han börjar snart gå en kurs på dansskolan - men han vågar inte berätta det för sin fru...
Intressant är att filmen är 136 minuter lång i originalversion och har en introduktion som berättar om hur populär sällskapsdans är i Europa. I den amerikanska Miramaxutgåvan är filmen nedklippt till 118 minuter och har en introduktion som istället berättar om stigmat kring sällskapsdans i Japan.
Shall We Dance? - "Får jag lov?" är den (oundvikliga) amerikanska versionen av Shall We ダンス?, med Richard Gere i huvudrollen. Den här versionen berättar precis samma historia, scen för scen, men ur ett amerikanskt perspektiv. En alldeles utmärkt version som dock inte helt lyckas övertyga beträffande varför huvudpersonen inte helt enkelt talar öppet med sin fru om saken.
Se båda versionerna, om möjligt!
Strictly Ballroom är en film av Baz Luhrmann som många kanske känner igen bäst som mannen bakom Moulin Rouge och Romeo+Juliet. Här är Luhrmann (om ni ursäktar) lika vrickad som vanligt och har lyckats skapa en fantastisk film som kretsar helt kring ballroomdans i tävlingssammanhang. Den här filmen måste ses, helt enkelt. Tips: Här finns mycket Paso doble!
댄서익 순정 ("Daenseo-ul sunjeong"/"Innocent Steps" - "Oskyldiga Steg") är en koreansk film som handlar om hur systern till en känd kinesisk dansmästarinna reser till Korea i sin systers ställe, och hur den pressade koreanske tränare som trott sig få en lätt seger på hand istället finner sig tvingad att träna upp en fullständig novis till mästare på tre månader.
Koreansk film brukar hålla hög kvalitet och den här filmen är inget undantag. En söt, romantisk historia kryddad med en stor mängd oerhört vacker latindans, en hel del humor och även en smula blodigt allvar bildar tillsammans en klart sevärd film! Se den om du får chansen!
Sista Dansen av Colin Nutley handlar om danstävlingar men lyckas på något vis sätta dansen i bakgrunden, till förmån för en stel och ointressant kärlekstrapets som aldrig riktigt utvecklas. Synd, för de korta danssekvenserna är verkligen fina. Kul att se både Stellan Skarsgård och Inspector Japp, förstås! Och Gunnar Lilja stod för dansträningen!
Mad Hot Ballroom är ännu en intressant film, en dokumentär om skolbarn i New York som skall tävla i ballroomdans och som utvecklas från motvilliga deltagare till ambitiösa tävlingsmänniskor. Det är lite kul att se hur somliga av dem utvecklas från att vara riktiga skeptiker till dans till att bli entusiastiska och duktiga dansare.
Dance with Me har jag fått tips om, och den ser ut som om den är värd att leta upp och se.
(Från samma tipsare kommer ett tips om Salsa från 1988. Den handlar visserligen inte om tiodans, men bra dansfilmer får man väl aldrig nog av?)
Har ni fler filmtips? Hör av er till mig med dem!
/Hans Liss